Fruktansvärd LCHF-dag

FY SATAN.
Vissa - ja till och med de flesta - dagarna hittils har gått så himla över förväntan att dagens avgrund kom som en chock. Jag var tvungen att sitta nerhukad i en kulvert på jobbet och ringa nödsamtal till Julia när synden var som närmast. Alla sockersugskänslorna kom över mig på en och samma gång (NU ÄNTLIGEN FÖRSTÅR JAG VAD GESSLE MENADE!) och den lilla jävulen på axeln smekte mitt sinne med mjuka ord om att en gång minsann inte är någon gång alls.

Vet inte varför men plötsligt var det som en helt vanlig eftermiddag för en månad sen om någon skulle sagt åt mig att jag inte fick gå och köpa godis till kaffet. Ont i huvudet, rastlöshet i kroppen, dåligt humör och en stark känsla av att jag kanske bara ta och skita i det och ge efter.

Men icke. Och det är väl det viktigaste - jag föll inte dit.
Istället hetsdrack jag en kaffe, åkte hem och drog till gymmet för att kunna tänka på nåt annat.

Skulle överdriva om jag sa att det hade gått över men som med allt annat är det lite bättre nu.

Borde verkligen skaffa en "this too shall pass"-tatuering att stirra på nästa gång det kommer över mig.

/ Ida